Finnar och flanell

Jaha, så jag spelade bas. Och gitarr. Jag kom hem från skolan, gjorde läxorna lite snabbt och sedan var det bara spela, spela och spela. Musiken blev mitt liv och ett besök till skivaffären tog aldrig mindre än en timme på plats. "Herregud, finns all den här musiken - varför har ingen sagt något förut?"

Jag avancerade rätt snabbt ifrån Guns n Roses och Metallica till band som Nirvana, Refused och Rage Against the Machine. Jag kan ärligt talat säga att jag än idag aldrig lyssnat på en skiva så många gånger som Nirvana-plattan "Nevermind". Den blev mitt soundtrack. Finnar, flanellskjorta och Nirvana. Underbart. Rage Against the Machine kom in i bilden i femte klass. Jag såg videon till "Freedom" och var helt såld.

Roligt nog hade jag lärt mig spela elbas när den var stämd ett halvt tonsteg lägre än vad den egentligen skulle vara stämd i. Så alla låtar jag plankade blev alltså a tad svårare att spela iom att det ytterst sällan var någon öppen sträng att plinka på. En dag på sommarlovet till sjätteklass fick jag dock en stämpipa av pappa och förvåningen var total: "Eh, är det SÅ HÄR man ska spela? FAAAN VAD LÄTT DET ÄR NU!".

Självklart skulle man spela i band också. Jag och min kompis Danne drog ihop bandet "A-BOMB" som aldrig lyckades spela en enda låt i skolans replokal för den enda som egentligen kunde lira i bandet var jag (blygsamt va?). Så det blev mest dåliga bassolon med massor av dist under 45 minuter - en eftermiddag i veckan.

Men så träffade jag Jocke i sjunde klass. Han var två år äldre och ville lira grunge. Vi snackade Alice in Chains, Pearl Jam och Nirvana och startade bandet "MUDFLOWER" (eller ja, vi bytte väl namn en gång i veckan till slut men you get the picture) och drömde stort om att ligga på Subpop (där Nirvana startade) och turnera över hela världen.

Jag spelade bas och sjöng, Jocke och Henke spelade gitarr och Robert spelade trummor. Vi spelade faktiskt in en demo på Studio Mysak. En kassett som jag bara några år senare placerade i soporna - fan att jag inte behöll den. 4 låtar, ostämda gitarrer, otighta trummor och jävligt falsk sång. Blä.

Men vi kom igång, skrev bättre låtar och gjorde några gig. När Henke slutade i bandet kom Jinne in. Jinne spelade gitarr i ett annat band, Fox Mulder, och han tog in mig i Fox. Funkig, knasig jazzrock. Herregud - nu började musiklivet!

Så jag började lira med Fox Mulder.



http://www.myspace.com/friendsoffox

En skön resa in i alla konstiga musiklandskap, roliga taktarter och musicerande. Jag sålde min moped och fick pengar över till att köpa basen som jag dreglat på i flera år:

En Musicman Stingray. Gah! Flea i Red Hot Chili Peppers hade ju en! Och nu även jag!

Vid den här tiden har tagit baslektioner sedan några år tillbaka - för att lära mig musikteori. Men jag passerade basläraren i teknik-kunskap och fick då gå över till att spela kontrabas igen. Och i början på 1:a ring på gymnasiet började jag spela i Sundsvalls UngdomsSymfoni! Det var riktigt roligt och jag älskade att spela med en hel orkester - snacka om dynamik!

I SUS (Sundsvalls Ungdomssymfoni alltså) träffade jag Sverker (som också spelade kontrabas) - och vi kom till att starta dödsmetallbandet Diabolical. Mer om detta i nästa post.

Hoy!