Lobotomerad

Jag och Linda såg en dokumentär om lobotomi igår - en hel del fokus lades på gamla sinnessjukhuset på Sidsjön i Sundsvall.

Kontenta:

Lobotomi = WTF?

"Nä men vi tar väl och borrar lite här då - får väl se vad som händer..."

Last resort-principen kan jag iofs förstå när man inte hade lika mycket forskning som idag men ...borra i huvudet? Sjukt vider.

Kvällen avrundades med att jag fick en mössa som Linda virkat åt mig:) Jättefin, lite tight dock men jag kanske kan hitta någon som borrar bort lite av mitt huvud?

På jobbet

...dricks det tokmycket kaffe, rings det tokmycket i telefon, snackas det så att munnen ibland vägrar och tar små microsemestrar. Det är skoj med nya arbetskamrater också. Och som sann "profiler" har jag hittat följande:

1. Storsnackaren. Händer inte mycket men verkar alltid ha något på G.
2. Skuggan. Håller sig för sig själv - en jobbvoyeur.
3. Den erfarne - som gillar att ge råd men som kanske inte alltid kan prestera i skarpt läge. "Nä men vettö, du ska göra så här serrö!". SUCK!
4. Måsen - pratar sjukt högt, klagar gärna och ska alltid dra ut på mötestiden med helt onödiga samtalsämnen och frågor. Självklart har måsen samma attityd mot kunder.

Jag själv då? Jag är the new guy. Gör så gott jag kan och lyckas stundtals väldigt bra.

Ikväll kommer mor och far över och fikar. Ska bli skoj att träffa dom - skönt att få en normal relation igen nu när jag inte jobbar med big papa längre.

Jobba jobba jåååhåååbaaa

Känns skönt med ett riktigt jobb. 8-17, en timme lunch. Kör skiten ur mig på dagarna och kommer hem - och känner mig trött. Och ja, det känns SKÖNT! Helgerna blir mer helger, kvällarna blir mys - med lite obligatoriska Svenssongrejer (städa, tvätta, laga mat). Hyrfilm, pussar i soffan och alfapet.

Livet börjar få lite ramar igen och det känns riktigt härligt.

Fan vad jag trivs.

Sundsvall är sig likt

Sundsvall - denna fina, mysiga stad. Vackert belägen mellan bergen - och alldeles intill havet.

Sundsvall - med sin lokalpress deluxe, som konstant hypar lokalartister både med och utan talang. Och ja, jag har ju själv varit med i tidningarna vid ett flertal tillfällen så det här är ingen känga mot mig själv utan...snarare mot vissa av artisterna och den löjliga kompisandan och behovet av att hänga in the fast lane hos pressen.

Nu vet jag inte hur länge det här pågått - men sedan jag flyttade upp har en artist (genre/kön oviktigt för tillfället) nämnts vad det känns som en gång i veckan i lokal press. En person som enligt mig är så pass fylld av dubbelmoral och skit att jag omedvetet knyter näven varje gång jag ser namnet/artistnamnet någonstans.

Denna artist utmålas som Jesus själv, en underdog. Det som belyses är personens bakgrund och att denne nu kämpar för de svaga, jämställdhet och annat fint. Men bakom fasaden finns en...sexistisk, pundande jävla idiot.

Jag blir skitless på dessa small town wonders. Stora och hypade - i sin egen lilla håla. Självklart är det alltid skitroligt att få uppmärksamhet i sin hemstad - men nu känner jag att bägaren runnit över.

Artisterna som hypas byts inom sin tid ut - men själva "Åh ni är så coola, låt oss skriva om er var och varannan dag!"-tänket försvinner inte.

Kom med något nytt, snälla?

Fredagsmys

Fredagsmys - detta Svenssonbegrepp.

"Inköpslista, fredagkväll:

Köttfärs
Tacokrydda
Grönsaker
Tortillas
Nachos
Salsa
Guacamole på burk
Coca cola
Öl"

TV-soffan blir bara tröttare och tröttare, TV:n blänger på dig och undrar varför den plötsligt blivit en distributör av värdelöst producerad skit, en hora, i gemene mans samhälle. Men ändå fortsätter vi att zappa med blicken pendlande mellan tallriken på soffbordet och TV-skärmen.

Men - i mitt fall är en fredagskväll allt annat än zombieliknande. Kärlek, mys, god mat och kanske en film eller två. Kan det bli mysigare avslut på en arbetsvecka?

Det händer

...mycket - och jag är glad!

Dansar för mig själv i hissen, äter mysiga luncher med min älskling, planerar inför plugg och inväntar att Nanuh-repen ska sätta igång.

Vattenglaset

...vad händer? Egentligen?

Två backar läsk

Och sedan du var här senast har jag blivit arbetslös, varit arbetslös och fått nytt jobb.

Numera är jag 18 år och tillbaka på första trappsteget i vissa avseenden. Dock absolut inte på alla.